Jag är pappa och jag har miljarder saker att berätta

miljarder_saker

För fyra veckor sedan kom han. Frans. Frasse. Vår son. Jag har miljarder saker att berätta. Miljarder! Min hjärna jobbar på högvarv för att greppa vad som hänt, men utan större framgång. Upplevelsen är så intensiv och så omvälvande på alla möjliga sätt att jag har svårt att sätta ord på det. Jag vill berätta om den tuffa förlossningen, om explosionen av tankar när han kom ut, om de första dagarna på BB när jag insåg att jag inte vet någonting om hur man tar hand om ett spädbarn, om de två första veckorna när jag kopplade bort allt som hade med jobb att göra och helt plötsligt blev enormt kreativ kring nya affärsidéer, om att plötsligt få distans till det mesta i livet och bara leva i nuet, om vänners och familjs alla reaktioner, om alla praktiska ting som har styrts upp och om den ständiga känslan av att sväva på något diffust moln med ett konstant skimmer i periferin.

Men jag får djupdyka i alla de här sakerna senare. Nu kan jag med lättnad och glädje konstatera att allt har gått bra. Jag mår bra. Linnea mår bra. Och, viktigaste av allt, Frasse-mannen mår bra.

När jag tänker tillbaka på förlossningen så känns det avlägset. De här senaste fyra veckorna känns snarare som fyra år. På ett positivt sätt. Det är som att min hjärna upplevt lika mycket på fyra veckor som den normalt sett upplever på åtskilliga år. En fantastisk känsla. Men energikrävande. Det snackas alltid om nyblivna föräldrars trötthet pga av sömnbrist. Jag tror tröttheten beror lika mycket på kavalkaden av känslor, funderingar och tankar som hjärnan helt plötsligt tvingas hantera. För mig finns det mycket kvar att bearbeta. Vad den här omställningen innebär för livet som helhet har jag inte ens börjat fundera på.

Jag var hemma tillsammans med Linnea och Frans de två första veckorna efter förlossningen. Sedan var jag åter på kontoret och jag har nu jobbat i två veckor. Jag måste erkänna att jag har haft svårt att koncentrera mig. Det är som att jag inte kunnat hålla fokus på samma sak längre än kortare stunder och saker har tagit längre tid att få slutfört än vanligt (en stark anledningen till att jag inte fått klart det här blogginlägget förrän nu). Men jag har inte direkt legat på latsidan. Hjärnan har snurrat på högvarv kring allt och ingenting på samma gång, frekvent växlandes mellan saker såsom att slutföra årsredovisningar till allt bestyr kring Frans och vidare till meningen med livet. Detta oklara fokus har däremot inte varit frustrerande, utan snarare tvärtom. Med risk för att tröttsamt slita ut en redan nött klyscha vill jag nog påstå att det har gett mig perspektiv i tillvaron. Perspektiv som gör det enkelt att leva i nuet. Och nuet är fantastiskt. Jag är ju pappa.

Det börjar dra ihop sig för oss alla tre i Som en farsa-teamet. Min Frans kom för en månad sedan, i måndags kom den glada nyheten att Jonas blivit pappa och Mathias är på gång närsomhelst nu. Nu börjar resan på riktigt, som en farsa.