Jag ska bli farsa!

Mathias

Vissa perioder i livet går sakta och andra går så otroligt fort. De långsammaste perioderna i livet är väntan på tunnelbanan när jag är sen till jobbet, sekunderna i startfållan innan startskottet går i Vasaloppet eller min barndoms kvällar dagen innan jag skulle fylla år.

De senaste 35 veckorna känns som minuter. Från den dagen jag visste att jag skulle bli farsa har tiden gått i en rasande fart. Ibland känner jag mig stressad och att tiden går för fort. Jag känner att jag inte hinner bli redo, inte hinner förbereda mig. Så mycket att köpa, fixa, göra iordning och förbereda. Så många tankar som ska tänkas klart och så stark längtan. En längtan som jag inte känt förut. Men samtidigt många stunder av oro och tårar. Hur vet man att man är redo? Är man någonsin redo? Kommer allt gå bra? Ena stunden är jag livrädd och orolig för att något ska gå fel eller att jag inte kommer att bli en bra pappa. Andra stunden är jag euforisk och helt obeskrivligt lycklig.

Jag ska bli farsa!

Det är så ofattbart stort. Jag vill skrika ut det så högt så att alla hör, alla ser och alla förstår. Mitt liv kommer aldrig mera att bli sig likt. Det kommer att bli så mycket rikare, så mycket ljusare och så mycket mer meningsfullt. Det är intressant hur fokus kan ändras så snabbt. Jag ser nu världen på ett helt nytt sätt. Med helt nya glasögon. Jag ser farsor överallt med sina barnvagnar på promenad, i lekparken sittandes i sandlådan och fikandes på caféer medan de matar och lekar med sina barn. Snart får jag också vara med. Snart får jag göra allt Som en farsa för resten av mitt liv.

Jag vill komma hem från jobbet och bäbismysa i soffan hela kvällen.
Jag vill ta långpromenader med barnvagn i solen.
Jag vill ligga bredvid och bara betrakta varje millimeter av mitt barn.
Jag vill köpa barnkläder, blöjor, barnmat och leksaker.
Jag vill byta blöja, mata, sjunga, läsa bok, leka, gråta, skratta med mitt barn.

Jag är så lycklig just nu för jag ska bli farsa!