Är det en pojke eller en flicka?

vadardetforsort

Vi har valt att försöka berätta för de flesta i vår omgivning face-2-face att vi ska bli föräldrar. Det är roligare. Jag tycker ju dessutom om att prata om det så klart, och det skapar ofta helt nya samtal och utbyten. Den där tunga investeraren på en av Sveriges coolast VCs fick jag ett helt nytt utbyte av när vi började snacka om hur det är att kombinera jobb och två barn. Han skulle skynda sig hem efter minglet på SVCAs årliga möte i torsdags – han vill ju hänga med kidsen lite eftersom det var jobb både i helgen och sen resa till USA i nästa vecka. Det låter inte så lätt det där. Att få pusslet att gå ihop… Jag tror jag ska kolla med honom om jag kanske kan få göra en intervju och snacka lite mer…

I alla dessa samtal så är det några saker som blivit väldigt tydliga… men det som blivit allra tydligast är:

när det kommer till babies – då är kön väldigt viktigt!

Av alla frågor jag fått när jag berättar att jag ska bli pappa så är frågan om vilket kön det är den absolut vanligaste. I början tänkte jag inte på det, då hade vi själva inte bestämt huruvida vi skulle kolla på ultraljudet heller. Men vi bestämde oss för att inte kolla, och jag kände väldigt starkt att det (självklart) inte spelade någon som helst roll. Ju längre tiden gått desto mer påtagligt har det blivit att detta är en fråga där vi har ett väldigt starkt genusperspektiv.

När jag för några veckor sedan lyssnade på Sara Haraldsson från Maktsalongen prata om genus och jämställdhet hemma hos min vän Mikael Öhrén då ”föll poletten” verkligen ner. Eller – som många uttrycker det – jag fick på mig ytterligare ett par genusglasögon. Inte är det väl så konstigt att vi gör skillnad på våra barn baserat på deras kön när vi redan innan de föds hela tiden får frågan vilket kön de har? Att det på något sätt skulle vara viktigt för hur vi förbereder oss för föräldraskapet känns inte speciellt klarsynt och jämställt.

 

Så – låt mig därför konstatera följande, och samtidigt uppmana dig som läser detta att sprida det vidare, och prata med de du har runt omkring dig. Vi måste sluta göra skillnad på kön – och det måste börja redan innan vi föds!

1. Fråga inte vilket kön det ofödda barnet har – det spelar ingen roll!

Genom att ställa denna fråga så befäster du könsroller och könsstrukturer. För alla föräldrar som måste svara på den frågan så blir det omedvetet viktigare och viktigare att hantera sin framtida son eller dotter olika beroende på vilket biologiskt kön de föds med. Omvärlden har ju sagt att det är spelar roll.

2. Du kan inte ta reda på vilket kön ditt barn har innan det har fötts!

Den där tisdagskvällen hemma hos Mikael så lärde jag mig mycket nytt. Bland annat hur många olika sätt det finns att definiera vårt kön. Det är faktiskt bara ett av dessa – det biologiska kön som du föds med – som du kanske kan ta reda på innan födsel. Vår könsidentitet kan bestämmas på många sätt.

  • Det biologiska könet
    Det kön du föds med och vilket sexuellt organ du har
  • Det juridiska könet
    Den definition som samhället registrerar som ditt kön
  • Sociala och kulturella könet
    Det kön som samhället uppfattar att någon har i sociala och kulturella sammanhang
  • Ditt könsuttryck och könsidentitet
    Hur du själv gestaltar ditt kön med utseende och handling samt vilket kön du känner att du har.

Det är när alla ovanstående sätt att definiera en persons identitet samstämmer som du uppfyller normen. Det är också då du är en cisperson – motsatsen till en transperson. För att du som förälder skall vara en god förebild så behöver du vara medveten om att ditt barn ganska snart kommer att uppleva detta. Jag fick höra av en kompis att hans son slutat använda sin favorit t-shirt, en t-shirt med Hello Kitty tryck, på dagis. Hans kompisar på dagis hade nämligen sagt åt honom att det vara en ”tjej tröja”. Då ville han inte längre ha den på sig. Min kompis son är fyra år gammal.

Som förälder så vet vi redan att det är viktigt att vara medveten om vilken inställning till kön och könsidentitet som vi överför till våra barn. Men att detta börjar redan innan våra barn föds var en ny insikt för mig. Genus och jämställdhet är på många sätt väldigt svårt att förhålla sig till. Vi är så inkörda på att vi ska agera olika beroende på vilket kön någon har att det oftast sker instinktivt. Så det är svårt, skitsvårt rent ut sagt. Och jag gör fel, ganska ofta. Men jag vill bli bättre och därför försöker jag sätta på mig glasögonen så ofta jag kan (eller kommer ihåg). Och jag vill lära mig mer. Kanske är det därför jag skriver det här…

Vad tänker du? Kommentera gärna!

Fridens liljor – Tack & Förlåt,

Jonas

Photo cred: Macinate @ Flickr