Mathias Mellgren' Post

Jag är dödlig

IMG_1103

Det kändes först inte så mycket men den senaste tiden har det blivit värre och värre. En ilande smärta och en knöl på höger sida av magen. Jag märkte den först när jag satt och såg på tv. Ville inte riktigt kännas vid den utan försökte ignorera den. Tänkte att den är nog borta imorgon… På morgonen när jag vaknade kände jag efter med mina fingrar om den var kvar. Jag letade en stund och blev lättad, men då plötsligt hittade jag den. Gick till jobbet, försökte jobba men kunde inte sluta tänka. Är det ärftligt? Pappa gick ju bort i cancer nu i somras. Hur länge har jag i så fall kvar? Kommer jag att få se min son växa upp, börja skolan, bli kär, ta studenten, börja

Läs mer


Ett nytt liv och hur allt startade

dag0

Hans späda nakna kropp ligger tätt emot min och han sover efter kraftmätningen. Andningen är lätt men avslappnad och min värme ger honom liv. Jag kan inte ta min blick ifrån honom och världen där ute finns inte just ut. Hans trygga lilla värld har precis ryckts ifrån honom och ersatts av något stort, kallt och farligt. Men han har redan funnit tryggheten i min varma famn.

Det är nu 12 veckor sedan dag 1 och livet som en farsa har varit i fokus sedan dess. Den babybubbla vi levt i börjar återgå till något som liknar vardag och det är dags att ta upp bloggandet igen. Jag börjar från början.

Vi befinner oss på förlossningen på Södersjukhuset (SöS) och klockan är strax efter 06 på morgonen. Vattnet gick vid 16 igår

Läs mer


Klockan är 20.30 hemma i Stockholm…

Luma

…en ljum sommarkväll i slutet av juni. Hamburgarna gjorda på svensk nötfärs fräser på grillen och cheddarosten börjar smälta och en ljuvlig doft sprider sig över balkongen. Utsikten över Lumafabriken med solnedgången och ett par luftballonger gör himlen sagolikt vacker. Almedalsveckan har precis kört igång ett 20-tal mil söderut i Visby och Annie Lööfs tal har precis invigt årets politikervecka. Där jag och min fru träffades en onsdagnatt för fem år sedan. I år är jag inte på plats för första gången på flera år vilket vid en första tanke känns tråkigt, men i jämförelse med vad jag snart kommer att vara med om kan inte platsen vara mer självklar.

Jag lagar mat till mig höggravida fru och allt är just nu lugnt. I morgon är det den 29 juni, dagen

Läs mer


Jag ska bli farsa!

Mathias

Vissa perioder i livet går sakta och andra går så otroligt fort. De långsammaste perioderna i livet är väntan på tunnelbanan när jag är sen till jobbet, sekunderna i startfållan innan startskottet går i Vasaloppet eller min barndoms kvällar dagen innan jag skulle fylla år.

De senaste 35 veckorna känns som minuter. Från den dagen jag visste att jag skulle bli farsa har tiden gått i en rasande fart. Ibland känner jag mig stressad och att tiden går för fort. Jag känner att jag inte hinner bli redo, inte hinner förbereda mig. Så mycket att köpa, fixa, göra iordning och förbereda. Så många tankar som ska tänkas klart och så stark längtan. En längtan som jag inte känt förut. Men samtidigt många stunder av oro och tårar. Hur vet man att

Läs mer


Det finns något som bara Stockholmare förstår…

Hammarby Sjöstad

Det finns något som bara Stockholmare förstår… Eller ska jag kanske säga människor i storstäder. Det är de ofattbara priserna för boende och hur orimligt stor del av inkomsten som går in i bankens redan överfyllda skattkista i form av räntor. Till och med boendeformen bostadsrätt, att köpa rätten att bo, är en boendeform som nästan inte existerar på många håll i vårt avlånga land. Innevånarna skaffar sin första hyresrätt när de flyttar hemifrån och när de man bildar familj är det en större hyresrätt eller villa som gäller.

Jag är en lantis, född och uppväxt på en liten ort i Värmland med knappt 25 000 invånare i hela kommunen (lika många som min nuvarande stadsdel). Jag köpte min första bostadsrätt där för 30 000 kr för 15 år sedan när

Läs mer


Liggschema och robotsex

Lillen

När jag var yngre var jag fullkomligt övertygad om att barn blev till genom en enda snabbis och jag var livrädd för att ligga utan skydd. Nu har jag blivit äldre och fått uppleva motsatsen…

I mitt tidigare förhållande kämpade vi i två år. Det som först var ett beslut att sluta med skydd, i vårt fall p-piller, övergick ju längre tiden gick i ren desperation. Varför blir vi inte gravida? Något måste vara fel? Vad ska vi göra? Vi startade med att på egen hand räkna ut ägglossningscykeln, utvecklade ett liggschema och sökte samtidigt hjälp hos fertilitetskliniken. Parallellt med tester utvecklades vårt tidigare spontana och (enligt mig) trivsamma sex till ett ligga-på-beställningsjobb enligt fast schema likt en robot utan känslor. Ångesten växte inom mig. Jag hade aldrig kunnat föreställa mig

Läs mer


Utan min farsa

farsan

Min farsa är en kämpe och jag är stolt över honom. Han föddes på landet i Södra Råda, utanför Gullspång som yngsta barn efter att farmor blivit änka och gift om sig med min farfar. Farfar dog när farsan var ung och farmor blev änka på nytt. Farsan och farmor tvingades flytta till Gullspång där han växte upp med hockey och fotboll som varvades med fiske som han alltid älskat. Min mamma träffade han på en fest i Kristinehamn en nyårsafton och de började föröka sig.

Jag föddes en dag i mars under det gyllne året 1977 och mina syskon är utspridda över åren innan och efter. Jag har många fina minnen av farsan från mina tidiga år i livet och de finaste är från min morfars sommarstuga vid Vänern där

Läs mer